Det finns många olika teorier om sterlingsilvrets historia, men huvudsakligen anses benämningen ha uppkommit i England eller Mellaneuropa under 1000-1200-talet.
Några teorier menar att ordet har sitt ursprung i star, "stjärna", eller starling, fornengelska stærling, "stare". Benämningen sterling användes på 1000-talet i Normandie om pennymynt i silver, varav många bar en stjärna som dekoration.[1]
I medeltida svensk silversmedslitteratur förekommer oftast förklaringen att det kommer från ordet esterlinger, under 1000-1200-talet benämningen på ett område i östra Tyskland, vars invånare använde lokalt tillverkade silvermynt av en hög och jämn kvalitet vid handelsutbyten. Mynten smältes om och vidarbearbetades av silversmeder bland annat i Mellaneuropa på 1000-talet. Silversmederna betecknade föremålen som gjorda av esterlingsilver (som sedan förvanskades till sterlingsilver), och därmed, på den tiden, av en ovanligt hög silverhalt.
Engelsmännen tillskriver sig själva historien på så sätt att handelsmännen och den engelske kungen Henry II under 1100-talet lärde sig att uppskatta silvermynten för sin jämna metallrenhet. Kungen lockade därefter ett flertal Esterlinger till England för att upparbeta silver och tillverka silvermynt. Ordet förvanskades efter en tid till sterlingsilver.
Fakta är dock att sterlingsilvermynten blev 1158 ny officiell myntfot i England, med standardiserad renhet på 92,5 % silver.
Källa Wikipedia